För mig handlar kaffe lika mycket om gemenskap som om smak. När en vän tittar förbi eller familjen samlas hemma är det alltid kaffemaskinen som sätts igång. Doften sprider sig genom huset och blir som en signal: nu tar vi en stund tillsammans.

Och när huset sedan stillnar plockar jag ofta upp en bok. En liten, stark espresso vid sidan om gör orden ännu mer levande – och ger mig fokus att förlora mig i litteraturen.

Det sägs att kaffe finns för att hjälpa dig att vakna. Att det är till för snabba deadlines och långa, vakna nätter. En quick fix när tempot måste upp.

Men för mig är kaffe motsatsen – att sakta ner och stanna upp.
Att brygga en kopp riktigt kaffe är som en ritual. En övning i närvaro. Du lyssnar till vattnet, väger bönorna i handen, andas in doften. Tiden drar sig tillbaka. Allt annat får vila.
Kaffet ger dig inte energi. Det bjuder dig att stanna. Att stillna.

Varje kopp är en möjlighet till paus – om du låter den vara det. Kafferasten blir en varm, stark påminnelse om att det långsamma livet är en styrka. Att närvaro kan vara mer värdefullt än produktivitet.

Gott kaffe är för mig förutsättningen för en perfekt dag. Den där kicken som ger både energi och ett lyckligt leende på läpparna. Ibland kan jag åka långt för något så vardagligt som en god kopp kaffe. Eftersom alla vägar bär till Rom går jag med bestämda steg mot Pantheon.

Där just bakom ligger ett annat mästerverk: kaffebaren Sant’ Eustachio, som fortfarande ser lika stilrent stram ut som när den öppnade 1938.
Här råder febril aktivitet bakom den höga bardisken. ”Med eller utan socker”, frågar den elegante baristan. ”Con”, svarar jag.


Tillredningen är hemlig; antagligen adderas mörkt råsocker i koppen innan de dyrbara dropparna förenas med sockerkristallerna. Sant är att Sant’ Eustachio rostar och skapar gudabenådade gatukorsningar mellan aromatisk arabica och krämig robusta. Mamma mia!

Livet har förändrats i grunden sedan barnen kom. Knappt något är sig likt – allting är roligare! Vad som dock är konstant är hur viktigt bra kaffe är för mig. Det ska inte vara för starkt, inte för svagt. Gärna ljusrostade bönor, espresso före lunch, americano på eftermiddagen.


Tidigare i livet kunde jag investera en stor del av mig själv för att få till den perfekta malningen, creman och allt vad det nu var. Nu behövs dock en lite mer effektiv kafferutin, men som ändå ger den där perfekta koppen, varje gång.

Därför har jag skaffat en helautomatisk kaffemaskin som jag programmerat för att få till mitt favoritkaffe med ett enda knapptryck.
Visst kan jag sakna känslan av de manuella momenten i att få till min kopp. Men när kaffet ändå smakar som jag vill ha det varje gång, känns det med facit i hand som ett väldigt bra life-hack.

Jag förknippar cappuccino med en resa till Florens under studietiden. Jag minns hur jag satt på ett torg en tidig solvarm morgon, när staden långsamt vaknade, och drack en cappuccino med så perfekt skum att det kändes som konst.

Sedan dess har jag jagat den känslan hemma – silkeslen mjölk, rätt balans mot espresson.
I vardagen, som ofta är intensiv och full av snabba beslut, blir cappuccinon mer än bara en kopp kaffe. Den ger mig en stund av balans, mitt i tempot.